Vårt stressystem existerar för att göra oss redo för utmaningar. Stressresponsen kallas ofta för fight or flight då den sätter hela vår kropp i ett klarvaket läge, våra sinnen och vår uppmärksamhet kommer tillfälligt stärkas. Mer blod kommer strömma ut till våra muskler, och vårt nervsystem kommer vara på helspänn. 

Detta system är väldigt nyttigt i faktiska nödsituationer, problemet är att det kan triggas igång av obetydliga händelser. Det behöver inte ens hända något i vår omgivning, utan det räcker med att vi börjar tänka på något skrämmande. Kanske börjar du fundera på en kommande arbetsintervju eller fest som du tycker är obehaglig, eller räkningar. 

Den psykologiska stressen vi upplever är dock kopplade till precis samma stressystem som aktiveras vid en yttre fara, även om intensiteten givetvis kan skilja sig. Om vi upplever hög stress över lång tid riskera flera olika system i kroppen att ta skada (1). Långvarig stress ökar också risken för flera psykiska sjukdomar som exempelvis depression och olika ångestsyndrom (2). 

Stress: Ett mynt med två sidor

Sedan forskare förstod hur mycket stress påverkar oss, har mycket fokus lagts på att kartlägga stressens alla negativa effekter. Detta har sannolikt bidragit till att stress som fenomen har fått ett onödigt dåligt rykte. 

Robert Sapolsky är en av världens främsta stressforskare och han menar att det är mängden stress som spelar roll. Om vi upplever för mycket stress tar vi skada, men vi mår inte heller bra av för lite stress. 

Hippocampus är en del i hjärnan som gör det möjligt för oss att lära oss nya saker. Tack vare denna hittar vi hem, och kan komma ihåg detaljer om människorna i våra liv. Det är framför allt denna del som snabbt förtvinar vid Alzheimers sjukdom. Om vi går från att inte utsättas för någon stress alls till att uppleva lätt till måttlig stress stärker vi kopplingen mellan nervcellerna i Hippocampus. Detta innebär att du kommer ha lättare att lära dig saker i en miljö som innehåller rätt mängd stress. Detta har man studerat på råttor som gärna drar i en spak som leder till att en bekväm mängd stresshormoner utsöndras (2). 

Om vi däremot går från mild till måttlig stress till att istället uppleva väldigt kraftig stress så börjar nervceller i hippocampus förstöras. Om detta pågår över tid kommer stressen förlama oss och vi hamnar då i ett läge av inlärd hjälplöshet, ett tillstånd som är nära kopplat till depression (3). 

Detta innebär att vi bör sträva efter rätt mängd stress. Detta kommer hänga samman med en känsla av mening, entusiasm och intresse. Vi vill inte helt undvika stress då detta sannolikt kommer leda till kraftig tristess och håglöshet. Samtidigt som vi vill undvika kraftig stress och den starka ångest och oro som vi då upplever. Enligt Robert Sapolsky finns den bra stressen i miljöer där vi samtidigt känner oss utmanande och säkra. 

Slutligen är variationen mellan individers egenskaper i regel alltid stor, och så är även fallet för stresskänslighet. Här är det viktigt att du använder din egen expertis om dig själv, kanske trivs du väldigt bra när det händer väldigt mycket. Tvärtom är det också normalt att föredra vanor och stor förutsägbarhet. Om möjligt försök organisera ditt liv på ett sätt det passar dina förutsättningar och preferenser. 

Referenser.

1.      Sapolsky R (2004) Varför Zebror inte får magsår. Stockholm: NoK, 

2.      Sapolsky R (2015) Stress and the brain: individual variability and the inverted-U, Nat Neurosci. 2015 Oct;18(10).