Motivation är kanske en av de viktigaste faktorerna till framgång oavsett område, inte minst träning. När vi är motiverade känner vi oss engagerade, intresserade, koncentrerade och upprymda. I träningssammanhang är det dock vanligt att motivationen lämnat oss innan vi lyckades uppnå de resultat vi önskade. Detta är kanske som tydligast i samband med nyårslöften. 

Motivation är ett komplext begrepp som vi använder för att beskriva olika fenomen. Det ska inte betraktas som en egenskap vi antingen har eller saknar. Det är möjligt att Kalles motivation inför löpträning just nu är högre än Lisas. Det vore däremot fel att påstå att Kalle är mer motiverad än Lisa. Motivationen är snarare en relation mellan en person och dennes omvärld, och inte något som finns inom personen. 

Det finns också olika typer av motivation, den vanligaste indelningen som görs är mellan inre och yttre motivation. Om vi motiveras av inre faktorer, får vi tillfredställelse enbart av att utföra aktiviteten. Om du exempelvis ser fram emot träningen efter jobbet har du sannolikt en hög inre motivation till träning. Om du däremot mer ser gymmet som något nödvändigt ont för viktnedgång rör det sig om yttre motivation. 

Inre motivation hänger samman med positiva känslor, och är således njutbart i sig självt. Utöver detta leder hög inre motivation till större chans för att vi kommer utföra något över tid (1). 

En faktor som verkar vara viktig för inre motivation är variation i träningen, en forskargrupp ville titta på hur detta såg ut vid styrketräning (2). I deras studie fick personer under åtta veckor styrketräna efter antingen ett förbestämt träningsupplägg som inte förändrades, eller efter ett upplägg där en app slumpade vilka övningar de skulle utföra. I övrigt var träningsuppläggen så lika så möjligt, de utförde lika många övningar, set och arbetade i samma repetitionsintervall. 

Det mest intressanta fyndet i ovannämnda studie var hur deltagarnas inre motivation påverkades. Personerna som ständigt fick nya övningar ökade under dessa åtta veckor sin inre motivation, medan de med ett förbestämt upplägg såg sin inre motivation minska något. 

Den högre motivationen hos gruppen som varierade övningar ledde dock inte till bättre resultat, Man såg ingen skillnad på muskeltillväxt och styrkeutveckling mellan grupperna. Detta går emot en populär idé som menar att vi får bättre effekt genom variation genom att musklerna på så sätt får fler nya stimulin. Detta kallas på engelska ”Muscle confusion”, och iden har i en del studier fått stöd. 

I ett fall uppnådde personer som varierade mellan olika benövningar mer muskeltillväxt jämfört med en grupp som enbart körde knäböj (3). Liknande resultat sågs i en annan studie där personer som själva fick välja övningar fick bättre resultat, än en grupp som tränade efter ett upplägg som tilldelats dem (5). 

Sammantaget finns det väldigt lite forskning som undersökt effekten av att variera övningar. Jag tror det är mer fördelaktigt för muskeltillväxt. Detta då musklers olika delar verkar stimuleras mer eller mindre av olika övningar för muskeln ifråga. Exempelvis kommer benpress med fötterna brett isär leda till mer aktivitet i de inre delarna av den stora lårmuskeln (quadsen), jämfört med samma övning med fötterna tätt ihop (4). 

När maximal styrka är målet är vi däremot oftare intresserad av en specifik övning, exempelvis bänkpress eller chins. I dessa fall tjänar vi förmodligen mer på att en stor del av träningen sker genom utförande av övningen i fråga. Detta då alla rörelser har en skicklighetskomponent som förbättras genom repetition. 

Variation i träningen kommer sannolikt också ge bättre resultat till följd av att det gör oss mer motiverade. I studien jag beskrev ovan pågick träningen enbart i åtta veckor, vilket kan ha varit en för kort period för att skillnader i motivation skulle ge utslag på resultatet. Om man istället hade låtit dem träna under ett år ser jag det som möjligt att gruppen med ett varierat upplägg fått klart bättre resultat, genom att deras högre motivation lett till fler utförda pass.