Personer som upplever ett kraftigt begär efter något gott när de exponeras för ledtrådar om mat löper större risk för att senare gå upp i vikt (1). Detta betyder att om vi kan minska suget efter mat i dessa sammanhang borde vi också kunna minska risken för att gå upp i vikt. 

En teknik som intresserat forskare är kognitiv omvärdering. Personer som är duktiga på detta kan styra sina känslor genom att tänka annorlunda om det som händer. Det kan exempelvis innebära att se en tråkig middag som en följd av att du sovit dåligt, framför att se det som ett fall av dålig personkemi mellan dig och de andra middagsgästerna. 

Kognitiv omvärdering kan också användas för att motverka ätande. I de fall de testats har personer ombetts att fokusera på de negativa konsekvenserna som kommer på lång sikt om man äter av de som för tillfället lockar. Alternativt fokusera på de fördelar de får på lång sikt genom att låta bli det som frestar dem. En annan taktik som också kan användas är att helt enkelt trycka undan begäret. 

I en studie ville forskare undersöka hur väl de tre ovannämnda teknikerna fungerar för att motverka sötsug, samt se om det fanns någon skillnad mellan metoderna (2). Varje person i studien fick se bilder på olika maträtter samtidigt som de testade de olika strategierna. Detta pågick medan forskarna studerade aktiviteten i deras hjärnor. 

Det visade sig att det gick att dämpa suget efter mat med hjälp av alla tekniker som testades. Däremot var kognitiv omvärdering effektivare jämfört med att enbart försöka tränga undan viljan att äta. 

Det var något effektivare att fokusera på det positiva med att avstå, än att tänka på de negativa konsekvenserna om man inte skulle avstå. Det finns också stöd för att personer som fokuserar på de positiva möjligheterna är mer benägna att utföra de beteenden som krävs för att uppnå en förändring (3). 

Aktiviteten i deltagarnas hjärnor förändrades på så sätt att de delar som behövs för impulskontroll uppvisade högre aktivitet. Däremot påverkades inte aktiviteten i de regioner som är aktiva när vi förväntar oss något belönande, som exempelvis god mat. Båda dessa regioner är viktiga för vår vilja att äta god mat. Det finns dock liknande studier där man både sett ökat aktivitet i de hjärnområden som underlättar för oss att säga nej, samt lägre aktivitet i de delar som gör at vi vill ta för oss (4 & 5). 

Hur väl kognitiva strategier fungerar för att äta mindre verkar inte bero på vad vi väger (2). Detta tyder på att detta är något som kan användas av alla, och de kommer sannolikt också fungera för de som behöver dem mest. 

Sammanfattningsvis finns det två saker som jag tycker är viktiga att ta med sig. 

1. Hur starkt vi reagerar på mat-ledtrådar påverkar vår vikt

2. Vi kan själva styra hur starkt vi reagerar på mat-ledtrådar genom kognitiv omvärdering. 

Jag vill också poängtera att kognitiv omvärdering är en förmåga som du kan bli bättre på med träning. Det är möjligt att det i början känns ansträngande och ineffektivt men med tiden sker det per automatik. Sannolikt kommer du märka hur du med allt mindre ansträngning avstår från både den ena och den andra matfrestelsen. Följden blir att den viktuppgång som så lätt över tid sker bryts.