Testosteron är mest känt som hormonet som driver på utvecklingen av såväl den manliga kroppen som hjärnan (1). Det får också mycket uppmärksamhet när det kommer till kopplingen mellan vår biologi och ett aggressivt beteendemönster. Testosteron är dock ett hormon med stor inverkan på vår kroppssammansättning. Höga nivåer av testosteron säger åt våra muskelceller att växa, medan våra fettceller ombeds krympa (2).  

Hormonet testosteron verkar genom att färdas i blodcirkulationen och påverkar de celler som har en receptor som hormonet kan binda till. Därmed kan hormoner ses som båtar som leder till förändring först när de lagt till i cellernas hamnar. Både fettceller och muskelceller har receptorer för testosteron, och kan därmed påverkas av dess effekter. 

Låga testosteronnivåer hänger ofta samman med fetma (3 & 4). Sambandet verkar finnas oberoende av ålder (5). Om män kommer under en viss testosteronnivå kallas det för hypogonadism, vilket ofta hänger ihop med fetma (6). 

Det verkar dock inte enbart som att låga testosteron nivåer leder till ökat risk för övervikt hos män, utan mycket fett verkar också leda till mindre testosteron. Detta skulle innebära att det rör sig om ett dubbelriktat samband där två faktorer båda har förmågan att påverka varandra. Detta stärks av en meta-analys där det visade sig att oberoende av vilken metod som användes för viktnedgång så ökade testosteronnivåerna (7). Detta förklaras delvis av att fettceller innehåller ett enzym vid namn aromatas som omvandlar testosteron till östradiol, ett kvinnligt könshormon. Det verkar kunna sätta igång en negativ spiral då högre nivåer av östradiol i blodcirkulationen signalerar till hypotalamus att minska på utsläppen av ett hormon vid namn GnRH som leder till att testiklarna släpper ifrån sig testosteron (2). 

Fettväven verkar också ha möjlighet att motverka testosteronutsöndring genom att öka den systemiska inflammationen i kroppen. Fettceller har nämligen möjlighet att släppa ut så kallade pro-inflammatoriska signalämnen, två av dessa IL-6 och TNF-alfa, kan vid höga nivåer motverka utsöndring av GnRH, hormonet som säger åt testiklarna att släppa ut testosteron i blodet (2). 

Våra fettceller har dock annat för sig än att be om mindre testosteron, utan ber ibland om motsatsen. Vår fettväv utsöndrar också ett hormon vid namn leptin som under normala förhållanden istället ökar utsöndringen av GnRH hormonet, vilket då leder till att testiklarna ökar testosteron utsläppet i blodbanan (2). Detta verkar förändras vid övervikt, då mer fettväv släpper ut mer av leptin. Med tiden ökar detta risken för att de nervceller som släpper ut GnRH ska bli okänsliga för leptinet (8). Det verkar som att GnRH har slagit dövörat till leptinet, varpå testosteronet vår finna sig i att ligga kvar i testiklarna. 

Forskning på män med prostatacancer ger också ledtrådar om relationen mellan testosteron och kroppssammansättning. I dessa behandlingar gör man så att testosteronnivåerna sjunker, detta räddar i många fall liv men har också visat sig hänga samman med mer fett och mindre muskler (9). 

Sambandet mellan testosteron och fett är ingen isolerad företeelse utan påverkas sannolikt av en myriad processer. En viktig faktor är typen av fett, där det viscerala fettet kring våra inre organ är det som verkar minska testosteronnivåerna mest (10). Detta sågs också i en studie där forskarna följde män under sju och ett halvt år, där hängde låga testosteronnivåer ihop med mycket visceralt fett, men inte underhudsfett (11). 

Fettcellerna verkar få ett friare spelrum att växa när testosteronnivåerna sjunker. Exempelvis har man sett ökad aktivitet i acetyl-CoA syntes som, ett enzym som arbetar med att föra in fetter från blodet till fettcellerna (12). Lipoproteinlipas är ett annat enzym med liknande uppgift som också arbetar hårdare när testosteronnivåerna är låga, åtminstone hos råttor (13). Äldre män verkar i detta avseende ha vissa likheter med råttor, då forskare såg att låga testosteronnivåer hängde samman med högre lipoproteinlipas aktivitet i det viscerala bukfettet (14). I ett annat fall såg man att lipoproteinlipasaktiviteten sjönk under en sex veckors period där män genomgick testosteronterapi (15), en medicinsk behandling för att höja nivåerna av testosteron. Liknande resultat sågs i en studie där män som under nio månader genomgått testosteronterapi hade lägre aktivitet i lipoproteinlipas, och till följd av de lägre fettintag till fettcellerna (16). 

Noradrenalin är ett annat hormon som gör att fettceller släpper ifrån sig fettsyror. Denna effekt stärks av höga testosteronnivåer, då det leder till att mängden noradrenalin receptorer på fettcellerna ökar (17). Därmed kommer höga testosteronnivåer göra fettcellerna mer lyhörda för noradrenalinet, och tvärtom. 

Sammanfattningsvis tycker jag testosteron är ett väldigt spännande hormon när det kommer till viktnedgång och viktreglering för män. Det finns mycket forskning som visar att höga testosteronnivåer motverkar fettinlagring, och tvärt om att ökad mängd kroppsfett motverkar testosteronnivåerna. Det är dock alltid svårt att veta hur mycket man ska bry sig om detta när målet är viktnedgång. Finns det saker vi kan göra som leder till högre testosteron nivåer, och kommer detta leda till ökad fettförbränning? Personligen tror jag svaret är ja. De studier där män genomgår testosteronterapi verkar resultatet nästan alltid bli mindre fett, mer muskler och bättre metabol profil i stort, exempelvis bättre förmåga att ta upp blodsocker. Dessa studier utförs nästan alltid på män med väldigt låga testosteronnivåer och testosteronet tillförs på artificiell väg. Den avslutande frågan jag ställer mig är ifall män med normala testosteronnivåer som vill gå ned i vikt skulle ha nytta av mer testosteron. Det vi kan göra för att öka vårt testosteron på naturlig väg har ofta en rad positiva hälsoeffekter. Exempelvis sjunker testosteronet när vi sover dåligt, i detta läge kommer bättre sömn utöver högre testosteronnivåer leda till en mänga andra positiva hälsoeffekter. 

Referenser 

1. Heilig M (2018) Hon, han och hjärnan, 1. utg. Stockholm: Natur och Kultur,

2. Kelly D, Jones T (2015)  Testosterone and obesity, Obesity revies, 16, 581–606,

3. Gapstur SM, Gann PH, Kopp P, Colangelo L, Longcope C, Liu K. Serum androgen concentrations in young men: a longitudi- nal analysis of associations with age, obesity, and race. The CARDIA male hormone study. Cancer Epidemiol Biomarkers 2002; 11(10 Pt 1): 1041–1047.

4. Jensen TK, Andersson AM, Jørgensen N et al. Body mass index in relation to semen quality and reproductive hormones among 1,558 Danish men. Fertil Steril 2004; 82: 863–870.

5. Corona G, Mannucci E, Ricca V et al. The age-related decline of testosterone is associated with different specific symptoms and signs in patients with sexual dysfunction. Int J Androl 2009; 32: 720–728.

6. Phillips G. Relationship between serum sex hormones and the glucose-insulin-lipid defect in men with obesity. Metabolism 1993; 42: 116–120.

7. Corona G, Rastrelli G, Monami M et al. Body weight loss reverts obesity-associated hypogonadotropic hypogonadism: a sys- tematic review and meta-analysis. Eur J Endocrinol 2013; 168: 829–843.

8. Isidori AM, Caprio M, Stroll F et al. Leptin and androgens in male obesity: evidence for leptin contribution to reduced androgen levels. J Clin Endocrinol Metab 1999; 84: 3673–3680.

9. Hamilton EJ, Gianatti E, Strauss BJ et al. Increase in visceral and subcutaneous abdominal fat in men with prostate cancer treated with androgen deprivation therapy. Clin Endocrinol (Oxf) 2011; 74: 377–383.

10. Seidell JC, Bjorntorp P, Sjostrom L, Kvist H, Sannerstedt R. Visceral fat accumulation in men is positively associated with insulin, glucose, and C-peptide levels, but negatively with testos- terone levels. Metabolism 1990; 39: 897–901.

11. Tsai EC, Boyko EJ, Leonetti DL, Fujimoto WY. Low serum testosterone level as a predictor of increased visceral fat in Japanese- American men. Int J Obes Relat Metab Disord 2000; 24: 485–491.

12. Knudsen J, Jensen MV, Hansen JK, Faergeman NJ, Neergaard TB, Gaigg B. Role of acylCoA binding protein in acylCoA transport, metabolism and cell signaling. Mol Cell Biochem 1999; 192: 95–103.

13. 149. Gruen R, Hietanen E, Greenwood MR. Increased adipose tissue lipoprotein lipase activity during the development of the genetically obese rat (fa/fa). Metabolism 1978; 27(12 Suppl. 2): 1955–1966.

14. Ramirez ME, McMurry MP, Wiebke GA et al. Evidence for sex steroid inhibition of lipoprotein lipase in men: comparison of abdominal and femoral adipose tissue. Metabolism 1997; 46: 179– 185.

15. Rebuffé-Scrive M, Mårin P, Björntorp P. Effect of testosterone on abdominal adipose tissue in men. Int J Obes 1991; 15: 791– 795.

16. Mårin P, Odén B, Björntorp P. Assimilation and mobilization of triglycerides in subcutaneous abdominal and femoral adipose tissue in vivo in men: effects of androgens. J Clin Endocrinol Metab 1995; 80: 239–243.

17. De Pergola G. The adipose tissue metabolism: role of testos- terone and dehydroepiandrosterone. Int J Obes Relat Metab Disord 2000; 24(Suppl. 2): S59–S63.